Ickelinjärt berättande

Vi hade en workshop om Ickelinjärt berättande. Vår grupp, bestående av mig, Trampe, Åsa, Jonna och Mikaela, gjorde en ickelinjär version av filmen Titanic. Längst ner kommer jag lägga ett flödesschema över denna mycket röriga version!

* Den största skillnaden är ju interaktiviteten: Att användaren själv kan påverka historien och slutet och varje gång få ett nytt slut.

* Jag skulle defenitivt säga att den dramaturgiska formen ändras. Användaren är själv med och det ökar spänningen. Att veta att jag är ansvarig för utfallet av historien ger historien drivkraft och användaren blir lockad att se slutet.

* Det enda jag kan komma på att man förlorar är den ursprungliga historien. Om det är en känd saga (som Romeo och Julia, som en annan grupp gjorde) är ju förlusten den att man inte får ta del av orginalet.
Dessutom blir det ju inte underhållning i den bemärkelsen, utan användaren är ju hela tiden delaktiv och aktiv, så den enbart roande delen försvinner ju (även om det fortfarande är roligt att vara delaktig så innebär det ju mer "jobb" för användaren nu).



Over and out!